Den 19 oktober träffade Marco Rubio Centralasiens fem utrikesministrar i Samarkand, där Uzbekistan presenterade avtal värda 12 miljarder dollar med amerikanska partner.
En strävan efter fler alternativ
C5+1-forumet lanserades 2015, och Samarkand stod värd för dess allra första ministermöte. Vid årets möte beskrev de sex regeringarna USA och Centralasien som långsiktiga ”föredragna partner” och ställde sig bakom närmare ekonomiska band, transportförbindelser samt samarbete kring energi, mineraler och teknik. Det handlar dock om övergripande mål, inte en finansierad regional plan.
De centralasiatiska regeringarna söker fler vägar för att nå utländska marknader. Regionen saknar direkt kustkontakt, och Ryssland har länge varit den dominerande handelsvägen. Rysslands krig i Ukraina har förstärkt oron över att förlita sig för mycket på en enda rutt. Kinas handel med Centralasien översteg 106 miljarder dollar 2025, medan Uzbekistans handel med Kina närmade sig 18 miljarder dollar. USA:s handel med Uzbekistan avseende varor och tjänster uppgick till cirka 1,7 miljarder dollar. Siffrorna är inte direkt jämförbara, men de visar på klyftans omfattning.
Uzbekistan satsar på relationer med flera stormakter snarare än att bara byta ut en partner mot en annan. En förstärkt transkaspisk transportkorridor skulle kunna ge exportörer en ny väg till världsmarknaden, samtidigt som vidareförädling av naturresurser kan öka ländernas intäkter. Det gemensamma uttalandet betonade transportförbindelser och produktion, inte ett val mellan Washington och Peking.
Vad avtalen omfattar
Washington vill säkra tillgång till kritiska mineraler, mer diversifierade leveranskedjor och affärsmöjligheter för amerikanska företag. Rubio beskrev strategin som en strävan efter en rättvis chans att göra affärer, snarare än att kräva att de centralasiatiska regeringarna bryter banden med andra länder. Han pekade på en delegation med närmare 300 företag som ett tecken på att relationen ska leda till kommersiell verksamhet, inte bara officiella möten.
Uzbekistans investeringsministerium rapporterade om 54 avtal inom transport, energi, kritiska mineraler, finans, digital teknik, jordbruk, sjukvård och utbildning. Däremot framgick inte hur stor del av de 12 miljarderna dollar som har säkrad finansiering eller fortfarande befinner sig på förslags- eller planeringsstadiet. Summan är ett presenterat paket, inte ett bevis på att pengarna har investerats eller finns tillgängliga för användning.
Vissa planer involverar Wabtec och lokal tillverkning av järnvägsutrustning; andra berör mineralprospektering och leveranser, satellitkommunikation, medicinsk teknik och effektivisering av jordbruket. Uzbekistan undertecknade även det USA-ledda Artemis Accords om fredlig rymdforskning och inledde en bilateral strategisk dialog. Besöket innebar mer än bara ett möte, men projektens faktiska värde beror på om de når finansiering, byggfas och driftsättning.
Genomförandet blir det verkliga provet
För Uzbekistan står arbetstillfällen, infrastruktur och landets trovärdighet som mål för utländska investeringar på spel. President Shavkat Mirziyoyev har medgett att investerare behöver ett mer förutsägbart och transparent företagsklimat. De övriga fyra centralasiatiska länderna lyfte fram gemensamma prioriteringar, men de offentliga tillkännagivandena koncentrerades till Uzbekistan. Rapporter från deras bilaterala samtal beskrev uppföljande diskussioner snarare än motsvarande avtalspaket. Regionens regeringar har välkomnat USA:s intresse, men samtidigt signalerat att åtagandena måste leda till konkreta investeringar.
Uzbekiska företrädare uppgav att en handlingsplan ska tas fram för avtalen. Investerare och myndigheter behöver klargöra tidsramar, finansiering och ansvarsfördelning för projekten. Den bredare C5+1-agendan kräver dessutom konkreta åtgärder för transport och regional handel. Tills dess är de 12 miljarderna dollar ett öppningsbud för djupare relationer, inte ett kvitto på ett redan säkrat inflytande.