Christine Lagarde lämnar Europeiska centralbanken den 7 februari 2027, nästan nio månader innan hennes mandat löper ut, och säger att hon vill ha större frihet att uttala sig om annat än penningpolitik.
Varför hon säger att hon lämnar
Lagarde tillträdde 2019 och ledde ECB genom covid-19-pandemin, Rysslands invasion av Ukraina och den kraftiga uppgången i energipriserna som följde. Banken använde först krisstöd för att skydda ekonomin och höjde sedan räntorna kraftigt när inflationen fick fäste. Hennes åttaåriga mandat skulle ha löpt ut den 31 oktober 2027.
Vid en presskonferens den 29 oktober sade Lagarde att ECB:s ledning måste förbli neutral och fokusera på penningpolitiken. Hon beskrev denna återhållsamhet som en del av priset för centralbankens oberoende. Hon vill ha större frihet att tala om frågor som ligger utanför bankens uppdrag och sade att hon inte längre kände sig bekväm med att förbli neutral när viktiga principer framställdes på ett missvisande sätt. Hon sade inte vilka frågor hon planerar att ta upp eller vad hon ska göra härnäst.
Varför datumet spelar roll
Lagarde har haft framträdande internationella uppdrag, bland annat som chef för Internationella valutafonden och som Frankrikes finansminister. Som ECB:s ordförande företräder hon en institution vars trovärdighet bygger på att den fattar penningpolitiska beslut utan att ta ställning i vanliga politiska tvister. Hon är fortsatt bunden av kravet på neutralitet fram till dess att hon lämnar.
Frankrikes presidentval är planerat till den 18 april 2027, med en andra valomgång den 2 maj om det behövs. Lagardes avgång sker före valet, vilket ger euroländernas ledare möjlighet att välja en efterträdare medan Emmanuel Macron fortfarande är Frankrikes president. Det bevisar inte att politiken var skälet till att hon valde datumet. Lagarde bekräftade inte att hon ville påverka efterträdarprocessen före valet; Reuters rapporterade att hon inte besvarade den frågan.
Euroländernas regeringar föreslår kandidater, Eurogruppen diskuterar dem och Europeiska unionens råd lämnar en rekommendation. Europaparlamentet och ECB-rådet hörs innan Europeiska rådet utser ordföranden. Beslutet kräver stöd från minst 16 av de 21 euroländerna, som tillsammans representerar minst 65 procent av områdets befolkning. Mandatperioden är åtta år och kan inte förnyas.
Vem kan ta över
Pablo Hernández de Cos, tidigare chef för Spaniens centralbank och nu chef för Internationella regleringsbanken, och Klaas Knot, tidigare chef för Nederländernas centralbank, diskuteras som ledande kandidater. Det handlar om uppgifter om möjliga kandidater, inte formella nomineringar eller en slutlig kortlista. Även andra ledande ECB-poster är på väg att förändras: direktionsledamoten Isabel Schnabel väntas lämna sin post den 3 januari för ett uppdrag vid IMF, och chefekonomen Philip Lanes mandat i direktionen löper ut den 31 maj.
Vad överlämningen innebär
Det är ECB-rådet, inte ordföranden ensam, som beslutar om räntorna i euroområdet. Ordföranden leder institutionen, bidrar till att forma de politiska diskussionerna och förklarar besluten. En efterträdare kan påverka hur ECB presenterar svåra avvägningar, samtidigt som en politiskt känslig utnämning kan pröva förtroendet för bankens oberoende.
Den dag Lagarde meddelade sin avgång lämnade ECB sina tre viktigaste räntor oförändrade: inlåningsräntan på 2,50 procent, den huvudsakliga refinansieringsräntan på 2,65 procent och utlåningsräntan på 2,90 procent. Banken sade att högre energipriser kan höja inflationen och samtidigt dämpa tillväxten. Den sade också att framtida beslut kommer att bygga på inkommande data, inte på en fast räntebana.
Lagarde sitter kvar till den 7 februari 2027, och ECB-rådet fortsätter sitt ordinarie arbete. Nästa stora steg är att hitta en kandidat som tillräckligt många euroländers regeringar kan ställa sig bakom. Efterträdaren får ta över en institution som står inför inflationsrisker till följd av energipriser, osäker tillväxt och ett bredare ledarskifte.