Nästan 200 regeringar godkände sena överenskommelser vid COP17 i Jerevan för att påskynda naturvårdsarbetet, men de slutliga texterna hade ännu inte offentliggjorts.
En granskning visar att framstegen inte räcker till
COP17 var en halvtidsavstämning av Kunming–Montreal-ramverket för biologisk mångfald, som antogs 2022 efter att inget av de tidigare 20 Aichimålen för biologisk mångfald hade uppnåtts fullt ut. Ramverket fastställde 23 mål till 2030 och fyra långsiktiga mål, däribland att skydda 30 % av landytan, inlandsvattnen och haven, återställa skadade ekosystem, minska skadliga subventioner och öka finansieringen av naturvård.
Nästan 90 % av länderna hade fastställt nationella mål för biologisk mångfald, och fler än 70 % hade lämnat in lägesrapporter. Men färre än hälften av de nationella mål som regeringarna utvärderat bedömdes vara på rätt väg, och de nationella planerna omfattade ofta inte alla delar av de globala målen.
Vad överenskommelsen i Jerevan ska åstadkomma
Det viktigaste resultatet var ett beslut om den första globala översynen, kallad ”Yerevan Pathway”. Delegaterna godkände den fredagen den 30 oktober, men den slutliga formuleringen offentliggjordes inte omedelbart. I en redogörelse från WWF, publicerad dagen därpå, stod det att beslutet erkänner att framstegen är otillräckliga och vägleder länderna i hur de kan påskynda arbetet, bland annat med finansiering och skadliga subventioner.
Beslutet pekar mot kraftfullare genomförande, inte mot att ramverket från 2022 ska ersättas eller att nya bindande kvoter införs för enskilda länder.
Finansieringen är fortfarande en svår fråga
Ramverket efterlyser en mobilisering av 200 miljarder dollar om året till biologisk mångfald senast 2030, däribland 30 miljarder dollar om året i internationell finansiering till utvecklingsländer. Det efterlyser också en minskning av naturvårdsskadliga incitament med minst 500 miljarder dollar om året senast 2030. Det globala finansieringsgapet för biologisk mångfald uppskattas till 700 miljarder dollar om året.
Inför överenskommelsen rapporterade AFP att Europeiska unionen ville att välbärgade tillväxtekonomier som Kina skulle bidra till att finansiera naturvård, medan utvecklingsländerna efterfrågade större stöd från rikare stater. Meningsskiljaktigheterna om reformen av subventioner berörde bland annat fossila bränslen, jordbruk och överfiske.
WWF uppgav att regeringarna enats om kriterier för en framtida permanent finansieringsmekanism, en formell översyn av två befintliga finansieringskanaler och en frivillig utvidgning av kretsen av länder som bidrar till internationell finansiering av biologisk mångfald. Mer än 1,8 miljarder dollar i ny finansiering hade tillkännagivits när toppmötets ministermöte på hög nivå avslutades, men det innebär inte att det årliga globala målet har uppnåtts.
Nästa prövning blir insatser på hemmaplan
Ekosystem bidrar till livsmedelstrygghet, försörjningsmöjligheter, hälsa och klimattålighet. I Jerevandeklarationen kopplades dessa fördelar till nuvarande och kommande generationers välbefinnande. Urfolk och lokalsamhällen har också en central roll i att skydda den biologiska mångfalden genom sina marker, vatten och kunskaper. WWF uppgav att COP17 kom fram till en väg framåt för att stärka människorättsbaserade arbetssätt; ett praktiskt test blir om lokalsamhällena får en meningsfull roll och om naturvårdsfinansieringen når de platser och människor som förväntas genomföra arbetet.
De nationella regeringarna måste nu uppdatera sina planer, styra om budgetmedel, reformera skadliga incitament och rapportera resultaten. Granskningsprocessen kan jämföra rapporter och synliggöra brister, men den kan inte på egen hand skydda livsmiljöer eller styra om subventioner. WWF uppger att Ecuador står värd för COP18 år 2028, medan konventionens tidtabell anger att nästa globala översyn ska ske vid COP19. Överenskommelserna från Jerevan får betydelse om den översynen visar på mätbara förändringar på plats.