Vid mötet i Dublin den 12 november diskuterade Armeniens premiärminister Nikol Pashinyan och Azerbajdzjans president Ilham Aliyev transport, handel och gränsfrågor, men gav inga offentliga tecken på att det osignerade fredsavtalet är redo att träda i kraft.
Varför transitförbindelser är viktiga
Länderna stred om Nagorno-Karabach på 1990-talet och 2020. Azerbajdzjans offensiv 2023 förde regionen under Bakus kontroll; omkring 100 000 etniska armenier flydde. Stängda gränser och begränsad direkt handel och transit gör godstransporter till ett test på samarbete bortom ledarnas uttalanden.
Den 8 augusti 2025 undertecknade Pashinyan och Aliyev en gemensam deklaration i Washington; deras utrikesministrar paraferade, men undertecknade inte, ett fredsavtal. Deklarationen stödde transportförbindelser under varje stats suveränitet och jurisdiktion, däribland en rutt genom Armenien som förbinder Azerbajdzjans fastland med Nachitjevan, med motsvarande förbindelser för Armenien. Texten slår fast att ingetdera landet gör territoriella anspråk på det andra; avtalet måste fortfarande undertecknas och ratificeras för att träda i kraft.
Ruttplaner och första steg
Trump Route for International Peace and Prosperity (TRIPP) skulle gå genom södra Syunik. Den skulle ge Azerbajdzjan en direkt landförbindelse till Nachitjevan och ge Armenien större tillgång till transportleder, med möjligheter till handel och investeringar. Ramverket mellan USA och Armenien slår fast att Armenien behåller suveräniteten över projektområdet. Den planerade rutten skulle kunna förbinda Kaspiska regionen med Europa; analytiker menar att den också kan minska beroendet av rysk transportinfrastruktur och öka Washingtons inflytande. Den är fortfarande under planering och har inte tagits i bruk.
Ledarnas kanslier uppgav att 105 000 ton gods hade nått Armenien via Azerbajdzjans territorium sedan november 2025. Det skedde genom befintliga transitarrangemang, inte via TRIPP: det första godståget på årtionden passerade genom Azerbajdzjan och Georgien innan det anlände till Armenien. I april utbytte gränskommissionerna utkast till regler för att kartlägga och dokumentera gränsen. I Dublin diskuterade ledarna gränsdragning, elförbindelser och arbetsgrupper för gemensamma floder.
Varför fördraget fortfarande inte har undertecknats
Azerbajdzjan säger att Armenien måste ändra formuleringar i grundlagen som Baku anser antyda ett anspråk på Nagorno-Karabach innan landet undertecknar. Armeniens utkast till fördrag avstår från territoriella anspråk, men en grundlagsändring kräver en folkomröstning och ett betydande stöd i parlamentet. Pashinyans parti fick majoritet i valet i juni, men inte de två tredjedelar som krävs för att på egen hand driva igenom en ändring. Att gå med på Bakus krav kan bli kostsamt för honom; att underteckna utan att göra det skulle lämna Aliyevs uttalade oro olöst.
Den 7 november inledde Armenien, Azerbajdzjan och USA planeringsgrupper för transport och elöverföring. Enligt den officiella redogörelsen från Dublin granskade ledarna utformningen av järnvägar och motorvägar. Inget datum för trafikstart eller någon tidsplan för undertecknandet av fredsavtalet tillkännagavs. Frågan är om handel och infrastruktur kan gynna människor på båda sidor medan grundlagstvisten består; annars kan planerna och godstransporterna signalera en upptining snarare än en varaktig uppgörelse.