Innehållet på Harava News är AI-genererat och kan innehålla fel.

Kan Rwanda lösa Europas problem med återvändande?

Fokus🇪🇺 🇷🇼Politik

Nyheten bakom den här artikeln: Fem EU-länder enas med Rwanda om att inrätta ett center för återvändande migranter

Ett föreslaget center i Rwanda skulle ge fem europeiska regeringar ytterligare ett alternativ för personer vars asylansökningar har avslagits och som har verkställbara beslut om att lämna landet.

Varför regeringarna stöder planen

EU-tjänstemän uppger att omkring två av tre personer som beordras att lämna landet inte gör det. Återvändanden kan försenas när identiteten eller resehandlingarna inte är klarlagda, eller när personens ursprungsland inte tar emot hen. Regeringarna menar att svag verkställighet minskar förtroendet för asylsystemet. Analytiker ser också återvändandepolitiken som ett test på statens förmåga och politiska trovärdighet. De fem regeringarna satsar på att en ny destination, och möjligheten att överföra människor dit, ska bidra till att lösa problemet.

Vem kan överföras

Planen går inte ut på att skicka människor utomlands för att få sina asylansökningar prövade. De fem länderna säger att överföringarna skulle gälla personer som har avslutat asylprocessen och fått verkställbara beslut om att lämna landet.

Nederländerna säger att den första fasen skulle omfatta ensamstående män och att nederländska överföringar skulle inriktas på personer från länder i regionen kring Rwanda. Landet beskriver en öppen, tillfällig anläggning där människor skulle ha rätt att bo i Rwanda och få tillgång till arbete, utbildning, hälso- och sjukvård och rättssystemet. Det här är planerade villkor, inte fastställda upplägg. Pilotprojektet väntas ta emot omkring 100 personer åt gången, men kostnaderna har inte uppskattats offentligt.

Vad som återstår att besluta

Den nederländska regeringen säger att Rwanda har erfarenhet av att ta emot stora grupper migranter och att de fem europeiska länderna kommer att stå för kostnader som tillfälligt boende. Men de tekniska detaljerna återstår att utarbeta. Vem som kvalificerar sig, hur länge människor ska stanna och hur anläggningen ska övervakas är några av frågorna som ännu inte har besvarats.

De juridiska frågorna kvarstår

EU:s återvändandeförordning, som nu har trätt i kraft, tillåter medlemsländerna att ingå överenskommelser med länder utanför EU om personer som har fått beslut om återvändande. EU:s regler kräver dock fortfarande att de grundläggande rättigheterna respekteras. Europaparlamentets utredningstjänst säger att ett mottagarland måste vara säkert och respektera de mänskliga rättigheterna.

Storbritanniens övergivna Rwanda-plan är en varning, även om den var annorlunda: den föreslog att människor skulle skickas dit innan deras asylansökningar hade prövats. År 2023 slog Storbritanniens högsta domstol fast att planen var olaglig och konstaterade att det fanns en verklig risk för att människor kunde skickas tillbaka till platser där de riskerade förföljelse. EU-planen gäller personer vars ansökningar har avslagits, och Nederländerna säger att de skulle kunna bosätta sig i Rwanda. Det avgör dock inte om Rwanda skulle vara säkert för varje enskild person, eller om det skulle finnas effektiva rättsmedel och skydd mot vidareutvisning. Amnesty International varnar för att center kan leda till frihetsberövanden utan tillräckliga skyddsåtgärder och tvångsmässiga återföranden till farliga platser; detta är varningar, inte slutsatser om den ännu ofärdiga planen.

Ett test innan överföringarna inleds

Nästa test är om Rwanda och de fem länderna kan fastställa detaljerade regler, tillhandahålla tjänster och ordna oberoende tillsyn – och om reglerna håller vid rättsliga prövningar. Internationella organisationen för migration säger att den kan hjälpa till med tjänster efter att människor har anlänt, men att den inte kommer att medverka vid tvångsutvisningar, frihetsberövanden eller brottsbekämpning. Den kommer endast att delta om dess mandat och internationella normer kan upprätthållas. Regeringarna räknar med att de första överföringarna sker 2027. Europaparlamentets utredare varnar för att liknande system kan bli kostsamma, omfatta få personer och möta rättsliga utmaningar. Än så länge är centret ett test på Europas politiska och juridiska vilja att flytta återvändanden utanför EU, inte en beprövad lösning på de låga nivåerna av verkställda utvisningar.