En studie av omkring 2 000 sjöar visar att ekologiska förändringar har blivit mer synkroniserade sedan 2000.
Detta kan försvaga den naturliga utjämning som uppstår när sjöar reagerar på miljöpåverkan vid olika tidpunkter. Forskningen publicerades i PNAS. Den kombinerar satellitobservationer av klorofyll och vattnets klarhet med sedimentdata från 119 sjöar.
Sedimentdata sträcker sig ungefär ett sekel tillbaka. Satellitdata visar att sjöarnas klorofyllmönster i allt högre grad följdes åt mellan 2000 och 2025. Sedimentdata tyder på en långsiktig ökning av hur ofta ekologiska förändringar i sjöar inträffade samtidigt.
Forskarna fann också att nätverk av sjöar i mindre utsträckning var uppdelade i grupper med liknande mönster. Detta tyder på att regionala skillnader håller på att försvinna. Klimatmönster och mänsklig påverkan kan bidra till utvecklingen.
Men studien visar inte att någon enskild faktor orsakade utvecklingen. När ekosystem förändras oberoende av varandra är det mindre sannolikt att påverkan på en plats sammanfaller i tid med påverkan på andra håll. Ökad synkronisering kan därför göra omfattande störningar mer sannolika.
Studien mätte dock indikatorer som klorofyll och vattnets klarhet, inte direkta förändringar i koldioxidutsläpp eller biologisk mångfald. Dessa vidare konsekvenser är därför frågor som behöver undersökas, inte påvisade följder. Författarna efterlyser en bredare övervakning av nätverk av sjöar.
De efterlyser också naturvård som skyddar lokala ekologiska skillnader som bidrar till motståndskraften.