Avtalen som tillkännagavs i Bryssel den 20 november skulle minska vissa kostnader kopplade till brexit, men återställer inte Storbritanniens tidigare nära relation till EU.
Varför avtalen inte går längre
Handels- och samarbetsavtalet har reglerat relationerna mellan Storbritannien och EU sedan 2021. Det avskaffade de flesta tullarna, men innebar inte att Storbritannien stannade kvar på EU:s inre marknad, vilket gjorde att livsmedelssäkerhetskontroller, certifikat och andra hinder blev kvar. Ett toppmöte i maj 2025 inledde samtal om att minska hindren, koppla samman utsläppsmarknaderna och skapa ett ungdomsutbyte; vid det senaste toppmötet slutfördes förhandlingarna.
Storbritannien uppger att handeln med varor och tjänster mellan Storbritannien och EU uppgick till 841,7 miljarder pund 2025. Den brittiska regeringen vill främja tillväxt och minska kostnaderna, men utesluter att landet återansluter sig till den inre marknaden, tullunionen eller den fria rörligheten. EU vill att tillträdet även fortsättningsvis ska vara knutet till gemensamma regler. Avtalen innebär samarbete på utvalda områden, inte en återgång till relationen före brexit.
Vad förändras för handeln
Livsmedelsavtalet skulle införa gemensamma regler för de livsmedel samt animaliska och vegetabiliska produkter som omfattas. I många fall skulle exporthälsointyg och växtskyddscertifikat inte längre behövas, och rutinmässiga gränskontroller av produkter som kött, fisk och mejeriprodukter skulle upphöra. Avtalet är också tänkt att underlätta leveranser från Storbritannien till Nordirland inom ramen för Windsor-ramverket. Storbritannien skulle följa relevanta EU-regler. Den brittiska regeringen uppskattar att avtalet skulle kunna tillföra ekonomin 5,1 miljarder pund om året; det är en prognos, inte en garanterad vinst.
Om utsläppshandelssystemen kopplas samman skulle en utsläppsrätt från det ena kunna räknas av mot skyldigheter i det andra, vilket skulle skapa en större marknad med högre likviditet. Avtalet är också tänkt att undanta de varor från Storbritannien och EU som omfattas från varandras koldioxidrelaterade gränsavgifter. Den brittiska regeringen säger att arrangemanget skulle kunna tillföra ekonomin närmare 3,8 miljarder pund om året fram till 2040.
Vem kan flytta, och när
Ungdomsutbytet skulle låta upp till 100 000 personer från vardera sidan, i åldern 18–31 år, bo på den andra sidans territorium i upp till tre år för att arbeta, studera, volontärarbeta, arbeta som au pair eller resa. Det är tillfälligt och innebär inte att den fria rörligheten återinförs. Storbritannien säger att deltagarna inte får tillgång till bidrag eller ta med sig anhöriga.
Studieavgifterna är fortfarande en olöst fråga. EU vill ha ömsesidig tillgång till de inhemska avgiftsnivåerna, medan Storbritannien föredrar sänkta avgifter. Brittiska universitet varnar för att det skulle kunna kosta dem pengar att behandla studenter som inhemska studenter. Förhandlarna har sex månader på sig att arbeta med frågan.
Livsmedelsavtalet ska börja tillämpas den 1 mars 2028, förutsatt att båda sidor följer sina respektive förfaranden; målet är att kopplingen mellan utsläppsmarknaderna ska införas den 1 januari 2028. I det gemensamma uttalandet siktar man på att ungdomsavtalet ska börja gälla senast 2028, med möjligheter tillgängliga senast i januari 2030. Bredare samtal pågår fortfarande. Paketet skulle kunna göra handel och resor enklare, men det tar itu med utvalda hinder från brexit snarare än Storbritanniens långsiktiga plats i Europa.